Fast världen är ju ganska dålig. Faktiskt så har den alltid vart dålig. Egentligen är de nog bara människorna som lever i den som är dåliga. Drar ner allt annat liksom. Har nog alltid tyckt allt varit så nedstämt på något sätt. Som en fasad för folk som kommer från andra ställen, så att dom ska se hur perfektion ser ut. Har alltid skyllt på världen och samhället. Men de är nog människornas fel. Dom är som en enda stor sten som alltid ska kastas på glasrutan av lycka man med hjälp av svett, tårar och ett fåtal svordomar.

Ganska så illa allting. När man väl ska bygga ihop glasrutan igen så skär man säg bara på skärvorna. Så de är inge idé att änns tänka tanken på det. Men man kan ju alltid låta bli att städa upp allting och hoppas på att människorna ska råka trampa på det krossade glaset. Det var ju trots allt deras fel.